 |
En av grunderna inom hovslageriet, som jag ser det. Att kunna tillverka en handsmidd sko. Här håller jag på att forma till ena trakten. |
| Det här är vad jag oftast bär med mig in i stallet. |  |
|
 |
Så här tycker jag en normal vinterskoning bör se ut. Givetvis kan det ibland variera lite då hovar är lite olika hästar emellan. Tåaxeln på den här bilden är varken bruten framåt eller bakåt. Kotan och hovväggen följer varandra och det ska man alltid sträva efter för att undvika olika belastnings problem. | |
| Framhovar på en Quartervallack där hovarna fått "flyta" ut. Hornrören har böjt sig utåt vid markplanet och vidgat lamellranden. Detta i kombination med låga sömtag, svaga sömtag, har rivit sönder hoven då skon tappats. |  |
|
 |
Samma par hovar efter lite jobb. Den vänstra hoven, höger i bild, har jag plastat upp för att få material att fästa sömen i. Plasten är det svarta på hoven. Den här hästen ville inte gärna röra sig utan sko, skydd mot underlaget. Den andra hoven gick att "rädda" med vanlig verkning och sko. | |
| Här har jag tillverkat en variant av SOS skon. Den här skon är bra till ligamentskador i benets nedre delar, från kotan och neråt. Den gör det lättare för hästen att "rulla" över som den vill i tån samtidigt som den avlastar brytkrafter i sidled också. Den gör skäl för sitt namn. |  |
